Post -pride : får man vara vanlig?
På QX.se som förutom att vara industristandrad i gayland oftast publicerar ointressanta grovt tillrättalagda och förskönande reporttage om olika genomsponsrade fester ... finns det faktisk en intressant diskussion
"Får man vara vanlig?"
Kärnfrågan är ... tror jag ... vi vill bli respekterade i samhället ... ett ganska vanligt sätt när man vill få något är att ge något -byteshandel, typ. "Jag tar av mej skorna, ok jag får komma hem till dej"
Det är något snett i bytesbalansen här ... en del av oss fixar den, andra inte ... de som oftast syns i media är (japp ni gissade rätt) de som inte fixar det.
Det blir två resultat
1. Vi blir mindre respekterade ("ni sjunger ju så bra... och så är ni ju så bra på heminredning")
2. De som inte fixar det blir jättesura på dom som faktiskt fixar det.
Bröder och systrar ... tänk svart ... jag menar ... afroamerican ... På 30-talet fick de bara sjunga och dansa, och plocka bomull förstås. Nu ... vissserligen ... med stora problem ... finns det svarta på många positioner i det amerikanska samhället ... och ... de blir tagna på allvar ...
Det är svårt att leva i ett mellanläge ... och mellanläget är nu idag ... det vimlar av bögar som är händiga bygger hus, kalkylerar,, och sitter i kommundelsnämder är småbarnspappor osv SAMTIDIGT dröjer sej schablonen kvar ... höga klackar, läder helskägg och brudklänning osv osv
Men nej så lätt är det inte.
Vi har alla möjliga experiementella och genderbenders med oss ... män som försiktigt eller hej vilt vågar leka med sin manlighet o trixa o mixa ... roliga kläder, gester, pipiga röster, halsband, tatueringar piercings osv osv detta var ett tag stor trend inom gayvärlden ... idag är en del av detta på väg att glida ut från gayvärlden till ett oidentifierat halvakademinskt queerlandskap.Jag känner mej som en gammal fårskallig socialdemorat när jag tänker och säger "ALLA ska ju få vara med!" ... Det finns ingen garanti någonstans ... men jag hoppas de som vill "stanna kvar" bland oss ganska vanliga killar gör det ... hur kul kommer det annars att bli?
"Får man vara vanlig?"
Kärnfrågan är ... tror jag ... vi vill bli respekterade i samhället ... ett ganska vanligt sätt när man vill få något är att ge något -byteshandel, typ. "Jag tar av mej skorna, ok jag får komma hem till dej"
Det är något snett i bytesbalansen här ... en del av oss fixar den, andra inte ... de som oftast syns i media är (japp ni gissade rätt) de som inte fixar det.
Det blir två resultat
1. Vi blir mindre respekterade ("ni sjunger ju så bra... och så är ni ju så bra på heminredning")
2. De som inte fixar det blir jättesura på dom som faktiskt fixar det.
Bröder och systrar ... tänk svart ... jag menar ... afroamerican ... På 30-talet fick de bara sjunga och dansa, och plocka bomull förstås. Nu ... vissserligen ... med stora problem ... finns det svarta på många positioner i det amerikanska samhället ... och ... de blir tagna på allvar ...
Det är svårt att leva i ett mellanläge ... och mellanläget är nu idag ... det vimlar av bögar som är händiga bygger hus, kalkylerar,, och sitter i kommundelsnämder är småbarnspappor osv SAMTIDIGT dröjer sej schablonen kvar ... höga klackar, läder helskägg och brudklänning osv osv
Men nej så lätt är det inte.
Vi har alla möjliga experiementella och genderbenders med oss ... män som försiktigt eller hej vilt vågar leka med sin manlighet o trixa o mixa ... roliga kläder, gester, pipiga röster, halsband, tatueringar piercings osv osv detta var ett tag stor trend inom gayvärlden ... idag är en del av detta på väg att glida ut från gayvärlden till ett oidentifierat halvakademinskt queerlandskap.Jag känner mej som en gammal fårskallig socialdemorat när jag tänker och säger "ALLA ska ju få vara med!" ... Det finns ingen garanti någonstans ... men jag hoppas de som vill "stanna kvar" bland oss ganska vanliga killar gör det ... hur kul kommer det annars att bli?