Var det bättre förr?

Svenskan har idag ett reportage där man berättar om den polske författaren Michael Witkowski som skrivit en bok "Lubiewo" om hur det var förr på den gamla onda tiden bakom muren i Polen. Texten utgår från några fjolliga män och det "konstiga" är att de längtar tillbaks.

Är det så konstigt?. Man var alltid yngre ... förr. Man hande alltid lättare att anpassa sig till en knäpp omgivning - förr. Så lurar man gärna sig själv och vill tro att dagens knäppiteter är minsann nästan lika dåliga som gårdagens. Kan det vara något sånt dom säger?

Någon som läst boken? *nyfiken*
.

Kamelen: Familj, jag hatar dej

Kamelen är en trevlig kille, Han är mörk och  snygg men det är inte läge att leka. Han ser ut att vara yngre än vad han är Han verkar inte haft någon trygg mellanmjölksbarndom, men sånt är svårt att veta. Det är ingen semester att dricka vin med Kamelen ... han talar långt och snabbt ,,, har mycket att berätta


"Jag växte upp i en dysfunktionell familj. Utåt var vi ganska välanapssade, men alla mådde mer eller mindre konstant dåligt och spelet gällde att se till att man fick så mycket "terapi" som möjligt av resten av familjen. Empati, medkänsla, vanlig hygglighet var bristvara hos oss. Min far ville alltid bli vän med alla utom sin egen familj som han tyckte vara "misslyckade", min mor hade bara två lägen för hur hon såg på sina medmänniskor antingen var de starkare än hon och då hatade hon missunnsamt eller så var de svagare och då var de inte mycket värda.

Det säger sig ju själv att jag så snabbt jag kunde tog avstånd från en såna familj, men det var svårare än jag trodde och tog mycket längre tid än man skulle kunnat tro.

På många omvägar (som inte heller var så direkta som man skulle kunnat tro) hamnade jag i gaysvängen. Det var - och är - en hård värld. Mycket handlar om att vara ung snygg och vara ute och kröka. Några få är otroligt strålande trevliga men många är väldigt grymma och konstiga.


Det blev en chock för mej då jag fick veta ett av smeknamnen för HBT-världen är "familjen". Vi är ju ingen familj! Vi är mer som ett gäng öar som helst inte vill veta av att vi hänger ihop. Eller är vi som den familj där jag växte upp? Familj jag hatar dej. Familj jag älskar dej?"

 

Jag vill krama om Kamelen men jag vågar inte - kvällen är sen och vi skils åt.

Andra bloggar om:

Lillprinsen på resa

Så har man då gjort som så många andra HBT.are. Lillprnisen har varit på resa. Det är en märklig känsla att vara Utomlands som gay. I Sverige har vi kanske två böcker och en film med gaytema. I Utlandet har man Massor emd böcker och filmer och minst två tre tidningar som kommer varje eller varannan vecka. I Stockholm vankar man mellan de få gayiga ställen som finns, och håller noggrannt  reda på vilken veckodag dom har öppet - om dom inte konkat.
Här finns det plöstligt massor med ställen och allt för alla smaker, toppiga luvor - gå dit, tack, läder - dit tack, självlysande T-shirt ... dit osv ....

MEN

Allt rikigt spännande öppnar Sent ... och det är ganska dyrt ,... och homofobin på gatorna är lika hård som här. Man läser i tidningarna om folk som hållit om fel person som blivit misshandlade.

Fast sen när har rönnbär smakat gott?