Söta pojkar
Jag minns hur homosexuella grupper i studentvärlden presenterade sig i början av 90-talet. Det var unga välklädda och ... slående snygga män. Jag undrade ofta varför de var så snygga. Blev man kanske snygg genom att bli bög?
Lite hjälp fick jag av Simone de Beauvoir som i ett av sina stora verk (var det "Det andra könet"? ) skrev ...
"Varje liten flicka kommer en dag till det ögonblick då hon frågar sig ... är jag vacker?"
Naturligtvis gäller detta även män - fast det kan delvis vara plågsamt att inse. Då man inte längre är babysöt, småbarnssöt kommer det en dag då man frågar sig ... med vad kan jag möta världen egentligen? ... är jag söt? är jag stark? är jag snabb? är jag smart?
Men det är ju frågor som pojkar förmodlgien ställer sig oberoende av sexualitet ... säger ni ... javisst.
Men ... åtminstone på 90-talet och säkert idag också måste man anse sig som ganska stark på någon eller några av dehär punkterna för att våga gå ut och möta världen och be om något som inte vem som helst kan få - att älska och bli älskad av någon av samma kön ...
... lite som dagens kvinnor i chefsposition måste man vara mer av allt, eller åtminstone mer av mycket för att komma någon vart.
Jahaja ... alla dom som inte knäcker koden då ... som inte ser sig som vare sig stark smart eller ... vacker? Vad händer med dom? Det är svårt att sga ... de kanske aldrig går ut och söker vad de längtar efter, eller de ghår kanske ut för sent ... det är svårt att veta. Jag beklagar dem ... men samtidigt förstår jag dem.
Latte med Orrarna
Det är egentligen en lång fråga varför männen - pojkarna sakta men säkert verkar försvinna bort från allt som luktar för mycket organisation. Gå 30 år tillbaks i tiden och det var det omvända ... gå 30 år framåt ... och ... ingen vet ...
Den svenska föfeningsmodellen verkar passa både killar och invandrare lika illa ... varför?
Kyrkan den osynliga länken
Skotten uteblir inte, och en hel del av dem är inte heller orättvist utdelade.
Men ändå.
Det finns som en hemlig gång mellan kristna och HBT. Varför?
Svaren är flera ... det fanns en tid då kyrkligt engagemang kunde uppväga att man i övrigt inte riktigt var en del av villavovvevolvo-samhället (t om innan de fanns något som hette Volvo). Många som inte ville gifta sig ... fick tid att tänka efter och kunde t om att slippa att göra det ... inom någon kyrka.
Sen handlar det också om fantasi och hopp ... som bitvis utanför samhället lever man inte lika säkert som HBT ... oprovocerat våld, låg status, HIV, parförhållanden som brister så lätt ... livet blir mer om liv och död ... mer existensiellt ... och en av de få "rummen" vi ahr för att tala om det här är det kristna rummet.
Länkarna mellean de bägge grupperna går långt tillbaks i tiden ... läs t ex En tjuvs dagbok av Jean Genet, språket är väldigt väldigt ... religiöst ...
Kanske är det också ett ställe där fantasin och kreativiteten får flöda efter andra linjer än de raka vardagliga som ahndalr om att tjäna pengar.
PS kunde inte låta bli att hotta upp mitt gamla inlägg med denna artikel från Svenskan ...