Heja Fredrik, 40

I Svenska Dagbladet idag på deras idagsida berättas om Fredrik som kom på att han var gay och "kom ut" som 40-åring.

Jag kan ibland hata dehär klyschiga formuleringarna om att "komma ut" men inser att det finns inte så många andra ord att beskriva det som händer.

Artikeln nämner sånt som varje vuxen gaykille har att slåss med:

- räslan för HIV
- ytligheten
- det mentala ihopklumpandet av folk i schlagerträsket
- "förlusten" av en tonårstid och hur det förändrar hela livslandskapet
- svårigheten att mötas utanför bar/discokuturen och hitta någon

Natulrigtivs är jag glad att artikeln är skriven ... men det känns ändå som om den surfar på ytan "jippie hej nu är han ute liksom"

Skulle så gärna vilja veta vad som händer sen. Från ett reservat till ett annat ...? Japp vi är kanske på väg bort från reservaten ... men hur ska vi finnas ... sen ...








Bögar och jobb

Det fanns en tid då allt som var queert var antingen frisörer eller sjukbiträden. Ja eller så jobbade man på restaurang eller bar. Jag har börjat fråga runt bland vänner och bekanta i hbt-dammen och hittat:
  • flera it-killar
  • två översättare
  • två ingenjörer
  • en chef
  • en konsult
  • en arbetslös
  • två bibliotekarier
  • en postiljon
  • en pensionär
  • en kock
  • en författare

Inte en frisör så långt ögat når. Ur led är tiden --- eller är det kanske helt rätt? Massmedia älskar ju att gulla med fördomar bögar ska vara frisörer elelr designers, invandrare ska bo i förorterna, kvinnor ska det vara sund om de vara lågavlönade    ... men världen förändrar sig ändå - utan att fråga om lov. Det är spännande!