lillprinsen i gayland

Mården sitter o tänker högt:

Tycker du också att sommaren försvann fort i år? Det tycker iallafall jag ... och priden ... ja den blev en sorts vattenfestival. Vist ska vi varas öppna och visa vad vi har vilka vi är osv osv osv Men för att vara det måste vi ju få en plats där vi "blir" något att se på och leka med.

Åtminstone för mej var det enkelt

* Paraden - var skyltfönstret, tivolit, festen med och för staden och världen.
* Parken - var vår egen yta. Där träffades man precis som var eller ville vara. Kanske lite kommersiellt javisst men ändå ... vårt eget vardagsrum och lekrum. Horder av vattenfestivalstörstiga förortskids turister och svenskar på husvagnssemester gjorde det hela väldans ... utspätt ... så synd ...

Nu dröjer det ett år till nästa gång. Får vi en pride då? Hur kommer den att se ut? Det är det nog ingen som vet idag.

Trots detta gnällande tycker jag det är elakt att hånskratta åt organisatörerna för att det skar sig ekonomiskt. Festivaler är högrisk - det vet de flesta.

Har frågat runt i skogen om vad man tyckte om årets upplaga av Stockholm Pride:

- Lerigt, sa Katten.
- en fest, sa Svanen, fast det blir vad man gör det till.
- för lite tryck, sa Pungdjuret från Australien som bara såg paraden.
- Alldeles underbart, sa lille Kanin, som lever upp för detta.
- Kommer dom att konka nu? sa Råttan.
- Vilken lam partiledardebatt! sa Räkan.
- Äntligen börjar dom invandrade djuren ta plats, sa Dalahästen.
- För dyrt, sa Laxen som stannade hemma.
- Helt fantastiskt, sa Kamelen.

Själv vet jag inte vad jag ska tro. Någonstans ligger en känsla av prinsessbröllop på lut. Det här var priden som inte fick gå fel, och det gjorde den inte heller. Alla utom i princip torsdagsvädret levererade precis det som skulle. Diskussioner och glam, fylla och funderingar, transomer, politik och skumbad, SLM och bajamajor - allt fanns med. Men ändå ... sniff ... var det någon som sa vattenfestival?

Med pridebiljetten följer såklart ett program. Det är tjockt. "Vilket slöseri!" tänker man ... här törstar en hel HBTcommunity efter nåpgot som inte är fylla och schlagerdimma ... och så lägger man ut allt precis samtidigt under fem dagar ...

Nästa reaktion ... jätte Svennson, jag vet, jag vet ... "men vad ÄR detta?"

"Spanska Turistbyrån tillhör Turespañas nät av spanska turistbyråer i världen. Kom och träffa oss i vårt tält i Pride Garden och ta del av våra aktiviteter under helafestival veckan."

"Fittbyxor med tillhörande bilder av Xfront kommer att visas i Pridehouse under veckan."

"Queererotik utmanar och bryter upp heteronormen och ställer i stället det queera begäret och blicken i fokus. Lars och Niklas Gårdfeldt, som tillsammans har skrivit pulpromanen På knä i Köpenhamn, har ett seminarium om sin bok och dess tematik. Diskussionen leds av Ulrika Westerlund, journalist och vice ordförande i RFSL." 

I den lilla staden har det kommit en ny restaurang. Ett vattenhål för HBT-folket ... kanske. Bara varit där en gång än så länge ... Rolig möblering restaurang längs väggarna och barbord i mitten. Snygg, proffsig men lite valpig personal. Ett glas vin var dyrt . 75 kronor ... hrmpf

F ö så låg detta ställe där "Tre kungar" tidigare låg - hur det nu kan komma sig ... står gayinritningen i stadsplanen?

Varsågod o kolla Intakt på Kungstensgatan ... bredvid Handels bakom Friskis o svettis 
 

Så har man då gjort som så många andra HBT.are. Lillprnisen har varit på resa. Det är en märklig känsla att vara Utomlands som gay. I Sverige har vi kanske två böcker och en film med gaytema. I Utlandet har man Massor emd böcker och filmer och minst två tre tidningar som kommer varje eller varannan vecka. I Stockholm vankar man mellan de få gayiga ställen som finns, och håller noggrannt  reda på vilken veckodag dom har öppet - om dom inte konkat.
Här finns det plöstligt massor med ställen och allt för alla smaker, toppiga luvor - gå dit, tack, läder - dit tack, självlysande T-shirt ... dit osv ....

MEN

Allt rikigt spännande öppnar Sent ... och det är ganska dyrt ,... och homofobin på gatorna är lika hård som här. Man läser i tidningarna om folk som hållit om fel person som blivit misshandlade.

Fast sen när har rönnbär smakat gott?


  

Det bara är så ... många dejter funkar inte så bra ... eller rättare sagt man pratar och fikar eller äter med god aptit men när dejten är över går var och en till sitt och glömmer han som satt mittemot. Det är något man lär sig efter ett tag ... att så kan det bli. alla männiksor mappar inte mot varandra och ibland infinner sig vare sig lust eller kärlek. en del vill skylla ifrån sig "han var ful" "han var tråkig" ... när man borde säga "vi hittade inte varandras våglängder"

Så kan det iallfall bli, och efter ett tag lär man sig att det är något man får stå ut med då man dejtar. Man förbereder sig med lite noggrannhet iallfall, tycker det är lite motigt sista timmen innan ... o så sjunkar allt ihop som en sufflé i en vindtunnel ... man lär sig stå ut med det också.

Så kommer den andra kategorin som är kanske ännu svårare ... man känner att det kanske hände något, ett meddelande gick kanske fram, man kommer kanske vidare ... men bara kanske ... man lämnar dejten som en halvöppen dörr, men bara halvöppen ...

Ljuvligt skulle någon säga ... men lika svårt för det säger jag ,...

Fler kategorier?

Det tog ett tag innan det gick upp för mej ... som HBT eller gay är man lite som en jude eller rotarian i världen då man reser ... ens likar finns överallt ... i de flesta stora städer finns det gayhotell, gayrestauranger, i en del städer får man t om en liten karta där alla platser finns utmärkta hotell, matställen, vattenhål, boklådor, boutiquer, resebyråer, kyrkor, saunor ja tom parker.

Måste man då använda det här? Man kan om man vill.

I en del fall finns det en del skepsis ... vad gör en elektronik-affär bättre för att den är "gay-friendly"?

Jag har även sett exempel på att ställen med den lilla regnbnågsflaggan, hjärtat eller vadf det nu är ... systematiskt är lite lite dyrare än kompisen över gatan.

Här skulle man iofs ochså kunna skriva spaltmeter om "den homosexuella livsstilen" som kräver flotta resor, rosa champagne, snygga hotellsviter, lyxiga middagar dyr sprit, desingerritade kläder osv osv Det är klart att den finns ... men låååångt ifrån alla omfattas av den. Jag brukar säga att det finns inte en homosexuell livsstil, det finns flera, lägger vi till det HBTQ blir det ännu fler och mer.

Kanske ett forskningsämne för någon klokare än jag?

Det har druckits en del latte på sistone. Framför allt med Orrarna som bara bevisar min tes att tjejer gör det bäst - just nu.  Be några HBT killar att organisera något tillsammans ... händer inget ... hinta samma sak för ett gäng flator ... wow! ... då händer det saker. Nej då alla har inte varit med överallt och hela tiden ... men tillräckligt många och tillräckligt ofta för att imponera. Visst man talar en del om sig själv, man bryter arm mm mm men det finns luft för det mesta och ingen försvinner ...

Det är egentligen en lång fråga varför männen - pojkarna sakta men säkert verkar försvinna bort från allt som luktar för mycket organisation. Gå 30 år tillbaks i tiden och det var det omvända ... gå 30 år framåt ... och ... ingen vet ... 

Den svenska föfeningsmodellen verkar passa både killar och invandrare lika illa ... varför?  

Jag tänker ibland på Tapiren, en snäll kille som bor en bit norr om stan. Han kom på för ett tag sen att han var BS, och så småningom frånskild med en liten dotter. Arbetsnarkoman. Vi messades ett bra tag, och så till slut satt han på en salladsbar i stan. Han hade lite bråttom ... vi skulle bägge vidare, men det var roligt att prata med honom live. Han, som många andra inklusive undertecknad, känner sig inte alls hemma i gay-ute-livet ...

Vad gjorde han istället - jo, han arbetade. Ja och så arbetade han lite mer. Och så var han så trött.

Jag försökte förslå att han skulle komma in till stan nångång så kunde man sätta sig på någon gaybar ett tag. Kanske sparka igång något bs-nätverk, kanske äta en god bit mat på nagot gayvänligt ställe?
Mnja kanske det. Kanske, var svaret.

Nu senast fick jag ett sms från honom, han skulle nog inte komma ner till stan ... han arbetade - och var trött, och så skulle han arbeta lite mer.
Han är egen företagare - och väljer själv när han kan jobba.

Jag vill egentligen inte alls sätta mig till doms eller ironisera över Tapiren. Inte alls. Så gör vi nog alla ibland. Man ser vad man inte kan göra, och gör inte det ... man gör vad man kan ... det känns säkert. Man vill gärna ha en god fé som ställer allt till rätta, men om man måste göra halva jobbet själv? som man nu alltså inte kan? Cul de sac.

Livet är kort.

Räven vill dansa. Javisst varför inte. Tillbringar en förkväll i förväntan. På vad. Vet inte.

Men till och med för hbtqfolket så är vardagkvällar i februari just vardagskvällar i februari, och när klockan är halv tolv sitter man och kilpper med ögonen och säger "nej det var nog inte så mycket idag" - och går hem.

Ikväll har jag umgåtts med blåsipporna. Inbjudan stod där sedan länge och det var ju inget svårt att ta sig dit. Det var - märkligt. Jadå jag har varit där tidigare på 80-talet... men då visste jag inte det jag vet idag och då kunde jag inte se det jag såg idag. De flesta av blåsipporna var äldre ... mycket äldre ... mycket av skönheten men också dendär lite småsnorkliga stämningen som man ibland träffar hos bögar hade runnit av. Kanske också lite av diskretionen ...

Ett smolk i bägaren är att så dubbelbottnat och dubblemoraliskt som Stockholm nu är så är dessa blåsippor tvungna att dela en del av sina lokaler med - barn. Fixa det någon!!!

Kommer jag och mina maskroskompisar att bli såna? Svårt att säga.