Dom har ju så bra smak ...

För mååånga år sedan träffade jag mitt livs första afro-amerikan. Jag hade lyssnat på amerikansk gospel och Diana Ross och var övertygad om att alla svarta amerikaner kunde sjunga och dansa. Denna man kunde bara med yttersta svårighet sjunga broder Jakob och han tyckte att vi svenskar som var med var sååå duktiga på att dansa. Han var inte artig. Vi var duktiga  ... i jämförelse med honom. Han var revisor från en famlij med tekniker och revisorer och bara tanken på att göra något på en scen fick honom nästan att ändra färg.

Flera år senare blir jag introducerad för en gay kille och får till och med komma hem och hälsa på. Ja då, med Fab5 i tankarna så fanns det ju en del förväntningar. Jag kunde inte ha mer fel. Plötsligt blev mitt lilla rävgryt som en dröm ur "Sköna hem".

Visst har jag träffat en och annan HBT med stor känsla för mode, heminredning, musik och artisteri .... men jag har en känsla av att det är på utdöende ... bögar idag är datakillar, översättare, bibliotekarier, taxichaffisar och läkare ...

En tid då det var snudd på yrkesförbud för alla HBT på vissa ställen är på väg bort ... på gott och ont ... måste vi verkligen  fortsätta att låtsas att vil alla är designers?



Ett brev från framtiden

Jag är säkert naiv. I Svenska Dagbladet i lördags fick jag iallafall ett brev från framtiden. Det var en kostrecention av de mycket kända Gilbert & George en sorts multikonstnärer som gör konst, provocerar, sjunger, visar rumpand och underhåller i sina kostymer. Inte en rad om att det är två bögar. Ja jo det nämns att de har funderingar om den egna sexualteten och har gjort något om aids ... men bögar ... nej ...

... en del skulle vilja skrika OSYNLIGGÖRANDE!!!

Jag säger kanske ... kanske inte ... jag menar, om jag skriver en bok ... kommer det att stå "författaren är vänsterhänt" (det är jag inte) "Författaren har ett lätt handikapp." (Ganska ointressant) "Författaren äter inte palt" ... nej knappast ...

Blir min text annorlunda beronde på om ajg är homo- bi eller hetero? Kanske, kanske inte.

Jag vacklar ... och världen rusar vidare.





Hackordning

DET VAR EN ÖVERRASKNING som ingen hintat om, men precis som i vilken fritt strövande djurflock som helst finns det en hackordning i gayvärlden. Hackordningen styr vem du får prata med vem du får titta på och vem som kommer att snacka skit om dej sen, den styr t om vilka samlagställningar man förväntas ha, om man inte har mer i huvudet.

Vad är det då som räknas? ... Ja det är völ som på vilken skolgård som helst
Utseende, ålder, pengar.... den heliga triaden. Under utseende finns det en speciell undergrupp för ... ja håll i er ... snoppstorlek. Man behöver inte många sekunders tankemöda för att inse att en stor snopp kanske ser bra ut men kan vara typ bökig att baxa runt ... hm ... i vissa lägen ... men nej .... snoppstorlek rules.

Men vad händer om Klasse(30) , den glade kusinen från landet kliver in och säger till Fula Fredrik (40+, liten snopp) ... jag tycker om just dej ...då får ju Fula Fredrik frispel och tänker ... "är han typ desperat? Vill han bara leka med mej? Han måste ju var full? "

Fula Fredrik kan t om gå ett steg längre. och tänka "Klasse är ung ... inte mer än rätt att han får kapitalisera på sitt vackra leeende, sna snygga kostymer och snoppen hans då som råkar vara typ xl".

Vad händer? Både Fredrik och Klasse måste vara jättestarka för att det ska bli något. De måste stå emot alla bilder och idéer. Råkar det vara Fredrik som har mest pengar så blir han en ful gubbsjuk slemmpropp, har Klasse med sitt snygg utseende också pengarna ... ja då är det helt enkelt något fel på Klasse.

Kärlek? Glöm det.

Bitter? Nja snarare sorgsen. T om inom heterovärlden ahr man kommit längre ibland.


Middag med Tjädern

Tjädern är en svensk men ovanlig fågel. Lite äldre men har detdär lilla extra, i ögonvrån. En tjäder är en vild fågel, sånt fångar man inte in men då Tjädern bjuder på middag så kommer man. I lördags var det så dags igen. Första frgåan i dörren ... är det bara jag som är bjuden ... eller? (Klantigt av mej att inte kolla) Nej det var det inte, det satt någon där redan. Konversationen släpar sig fram tills det sakta kommer fram att även numro två är gay ... Under kvällens lopp gör jag säkert bort mej 42 gånger - anar lite vagt att någon sorts mätnings- och vägningsprocess var på g. ... men tja ... vill man bli mätt och vägd? Tror iofs inte att Tjädern tänker så - alls. Det finns något väldigt gott och generöst över denne vivör, och han viftar inte med armarna alltför mycket då knatten gör bort sig. Just nu känns det som Tjädern kommer sitta där i sin skog ... icke infångad men inte heller osynlig ...

Avvikande

"... Jag är inte avvikande bara BS" Så skrev Zebran till mej för ett tag sen. Frasen låg kvar i huvudet. Som riktigt liten, då man kom till skolan var det viktigt JÄTTEVIKTIGT att inte vara avvikande. Man hörde hur vuxna använde ordet "avvikande". Bara ordet var ju skumt ... det betyder ju egentligen bara någon som inte är eller gör precis som alla andra. Men skulle vi säga att tex Nelson Mandela eller kronprinsessan Victoria är avvikande? De är ju och gör definitvt saker som inte var och en av oss gör. Nej inte skulle vi det. Ordet avvikande har reserverats för att användas för dom avvikande som man inte tycker om. Redan som skolgrabb förstod man lite dunkelt detdär, och man kämpade på för att vara "som alla andra".

Så kommer plötsligt dagen då man kanaske som 17-18-åring, ungefär som julgrisen i november, ser var man är på väg. Radhus, 1,3 barn, Volvo eller Saab, svenssonrock och parmiddagar NEEEEEJ jag vill INTE ALLS vara som ANDRA ... jag är SÅÅÅÅÅ annorlunda. Snabbt som ögat dirigeras trupperna om, kläder böcker musik ... allt ska vara annorlunda ... men lagom annorlunda... ett sorts finare annorlunda  ... inte avvikande ... ut åker blå jeans, collegetröjor, samlade hits och Jan Guillou ... in kommer svart jeans, skjortor med små märken på franska romaner och världsmusik och jazz.

Åren går och man inser med ett snett leende att man nog är ganska vanlig ändå ... det vimlar av folk i Europa och världen som jag även om inte alla bor på min gata. I nio fall av tio så ser man på ordentilgt annorlunda människor med sympati, värme och uppmuntran "att dom bara vågar!". Minns en transa på 1.90 som vinglade omkring ganska sexigt på sina höga klackar och i ett mörkt hörn böjde sig ner över mina ynka 170cm och gav mig en tungkyss ... oj vad jag var stolt!

Men egentligen, inte ens som hbt kan man hävda att man är särskilt annorlunda eller märklig. De flesta hbt som jag träffat har varit trevliga roliga varma ... javisst ... men riktigt ordentligt groteskt vulgärt utfreakat avvikande?? ... näää. Dom bor i hyresrätter, bostadsrätter eller villor. Dom betalar sin TV-licens och har en inte längre alltför modern mobiltelefon. Dom paddlar kanot, läser böcker går på bio, steker falukorv åt barnen som ... ja som vem som helst. Jag måste fråga Zebran var han hittat domdär avvikande någonstans. Man kanske missar något.


Andra bloggar om:
, , ,

Jag vill inte ligga med dej!

Det här är en del av bögvärldens härdsmälta ... gör vi inte något snart kommer vi att explodera ....

Scenen är ett gayställe någonstans i Sverige

Du ser en snygg man, någon som du kanske skulle vilja lära känna , ja kanske t om ha sex med. Du är inte så himla snygg själv, men någonstans måste man ju börja. Efter ett glas ond saft är du mogen att gå fram och säga typ
"hej, har inte vi setts förut" (eller något annat obegåvat men ganska ofarligt)
Du får ett svar typ 2nje skulle inte tro det" och du förstår mycket snabbt att du inte ens är värdig att gå ut med hans sopor. Du lär dig att din roll är att stå längs väggen och stirra.

Det här är både sorgligt och vanligt.

Det finns såklart en fortsättning

Nästa gång du stöter på en snygg man och säger något småfånigt och lite gulligt ... och får onda ögat som svar, så lägger du snabbt till "ja nu vet jag det var du som var på venhälsan i onsdags " eller något annat dräpande.
Kriget är igång. Både du och Den Snygge kommer vara på er vakt nästa gång ni blir tilltalade.

Hur svårt är det att istället säga typ "jag tror inte vi har setts, men det gör inget. Jag måste gå och röka/prata med Alexander Lukas/ kpåa en drikn ... ha en trevlig kväll..."

Ingen kan tvinga dej att ligga med fula Orvar om du inte vill, men det hör till vanlig hyfs att kunna prata med folk. Fula Orvar kanske visare sig ha en lägenhet att hyra ut, känna någon som ahr ett jobb. Kanske är det t om fula Orvar som sitter och intervjuar dej på din nästa anställningsintervju eller casting ....Eller hans lillebror eller kusin.
Fula Orvar har kanske en blogg som "alla" läser.
Så för Guds skull ... Var snäll!!


Andra bloggar om:
, ,

Tapiren mailar

Tapiren har mailat. Han skriver bland mycket annat.  "Det är svårt att träffas på internet. Det är alltid något som inte stämmer antingen hos den andre eller hos mej"

Känner igen det från heterovärlden där man nu debatterar internetdejtandet intensivt. Visst man har ett orotligt urval.MEN  med urvalet följer också en sorts rädsla eller bekvämlighet.

Det räcker med att en av de två som träffas tänker "Varför ska jag nöja mej med killen som har alla de här skavankerna i verkligheten när det finns 1000 kvar på nätet som inte verkar ha dom"

Internet är kanske bra på att få människor att träffas men dåligt på att få själar att mötas.


Web 2.0 pratar alla om när kommer Dejt 2.0  ?

Schlagerbögen

I alla grupper finns det undergrupper ... i den svenska bögkulturen finns det dom som älskar schlager och dom som hatar den.

Det var förmodligen så att en gång i tiden kanske redan på 80talet stod det en DJ med ett rum fullt med män, småkillar, arbetarklasskillar, tjänstemän, socialarbetare, konstnärer och diplomater. Det enda de hade gemensamt var att dom ha kul en kväll och kanske träffa en annan man - och alltså inte kunde gå på något av de 20-30 ställen där heterosarna fanns.

Vad gjorde då denna förtvivlade DJ? Jo han spelade schlager. Med en förstående publik så funkade det ... alla talar svenska, alla kunde sjunga med.

Idag har schlager blivit en Rörelse i bögkulturen och man markerar något då man säger "jag älskar schlager" eller "jag hatar den".

En del älskar och anpassar sig till mallen hur en schlagerbög ska vara och se ut, andra tar på sig den med en kärleksfull men ironisk grimas och ytterligare andra bara hatar den.