Vin med Varanen som inte ber om lov

Varanen vill prata. Han är en ganska ovanlig pojke. Jag lyssnar och ställer frågor:

- När kom du ut?

- Ut? Hur då menar du?

- Ja vet dina kompisar och föräldrar om att du ...

- Mina föräldrar lever inte det vet du ju, och mina kompisar ... tja en del vet och en del vet inte.

- De närmaste vännerna vet?

- Nej faktiskt inte alla. Jag skulle berätta om de ville fråga men de vill inte. Det är som om dom tänker "Det kommer när det kommer"

- Hur tänker du själv kring det här?

- Jag vill inte be någon om lov för att vara den jag är. Jag vill inte försöka få någon annan att godkänna det jag gör - det kan lätt bli ett konstigt sätt att leva. Jag vet att det tar tid att lära sig tycka om och trivas med sig själv - det vore oärligt att vältra över det arbetet på andra människor. Jag kan inte kräva att det som tog år för mej, ska gå i en handvänding för en annan människa, bara för att han eller hon är min vän. Jag VET dessutom att ju tryggare jag är i rollen som bög desto lättare blir det för andra att ta det. Det är därför jag inte springer runt o berättar.

- Finns det en man i ditt liv?

. Nej nu gör det inte det. Det skulle nog vara annorlunda om det fanns det.

Fundersam stoppar jag mitt mentala block, ger Varanen en stor kram dricker upp mitt vin och går vidare.



Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback