lillprinsen i gayland

Räkan är naturligtvis inte liten ... han är jättelik ... enorm ... det tar en stund innan han får alla sina armar och ben på plats vid ett vanligt restaurangbord. Räkan är mycket fysisk. Alla tar i honom och han tar i alla. "Något från idrotten "säger han, Det känns väldigt tydligt hur mycket mindre jag är då han tar i mej men mej besvärar det inte.

Räkan har ett handikapp. Han hör dåligt. Väldigt dåligt. Som tonåring hamnade han i dövrörelsen ("dövsvängen")
"Det var svårt att tänka sig att umgås med andra" berättar han "det var vi mot världen - Vi fajtades mot samma saker , samma dumhet, samma praktiskta problem och samma oförståelse. Livet var gränslöst orättvist men vi hade varandra. "

Men något hände ... tekniken gjorde att flera döva killar o tjejer fick det lite bättre, samtidigt så började det klarna för många "jahaja var det dethär man skulle slåss emot, nu vet jag hur det ser ut" man vande sig o hittade vägar helt enkelt... Dom en gång så Unga Arga, splittrades ... i små små celler höll man kontakt men ofta började allt fler skaffa hörande vänner och ta över hörandes värderingar där det inte skavde allt för mycket. Teckenspråket blev naturligtvis en vattendelare ... kunde man leva utan det ... var det lättare att vända sig utåt. Självklart fanns det och finns det dom som än idag låtsas att de inte alls behöver teckenspråket - fast de egentligen behöver det, och lever lite halva liv.

Men fortfarande ... en del vill inte tala med teckenspråk på gatan ... många könner sig lite minre värda ... många dricker lite för mycket, några går åt andra hållet och säger att ALLA i hela Sverige MÅSTE kunna teckenspråk ...

Jag sitter bara och nickar ioch säger att det mesta av det han berättar känner jag igen från annat håll ... det verkar som om Räkan förstår ...